På Torget.se där jag jobbade kunde man skicka e-post till Nelson. Det var V Ä L D I G T många som gjorde.

Läs mer här: Nostalgi: Noshörningen Nelson och live på nätet

Peter Andreasson har sparat några tidiga versioner av svenska mediebolags webbplatser från www.archive.org.
TV4:s kontrollrum är ju en klassiker.

Läs Peters blogg för att kika på hur Aftonbladet, Expressen, SR, SVT, Torget och Utbildningsradion såg ut på webben i slutet av 90-talet.

Men det var inte sant! Både på min egen dåvarande arbetsplats och på mina kompisar i nätverket OPK fanns mängder. OPK var en organisation som startades 1998 för att skapa kvinnliga nätverk och pusha tjejer att ta för sig mer i den mansdominerade branschen. Vi ordnade kurser och debatter mellan 1998 och 2001.

Jag beslutade mig för att börja samla och lista kvinnor efter olika områden, programmering, projektledning, chefer, webbredaktörer, innehållsansvariga etc och det fullkomligt vällde in namn och vi stoppade när vi fått in 1000 namn, men det fortsatte flöda in ett bra tag efteråt också.

Inför Geek Girl Meetup i april förra året berättade jag om listan och hur den kom till och det kan ses här:
- Petra Jankov Picha om hur det gick till att göra 1000-listan

Och här kan man läsa en artikel från Aftonbladet, publicerad 9 november 1999:
- Kolla här, det finns visst en massor av IT-kvinnor.

Sorgligt nog verkar det inte ha hänt så jättemycket på tio år om man får tro Cecilia Wagner i en krönika från maj-09:
- Var är brudarna i IT-branschen?

Är det dags för en ny lista månne?

Det var heller inte helt ovanligt att kollegor tog upp kompisar på kontoret nattetid och spelade Quake med varandra. Det hände ganska ofta att man märkte att någon lånat ens dator när man kom på morgonen.

En morgon var dock lite speciell. På min dator fanns nämligen bilder sparade där några killar hade suttit och lekt med min webbkamera. Tro det eller ej, men det var några av grabbarna i Backstreet Boys som suttit där. De råkade befinna sig i stan och vi hade ett samarbete med dom på Torget. Vår ansvarige var med dom på Café Opera och någongång på småtimmarna knallade dom upp på kontoret för att spela Quake. Och leka med min webbcam.

Här är tidigare aldrig publicerade bilder.

Minns ni Mahir och hans hemsida? I slutet av 90-talet skickades den runt runt i människors e-postlådor för att skratta åt. Där stod turken Mahir och berättade att han gillade att spela instrument, spela pingis, resa och att kvinnor gärna fick komma och hälsa på honom i hans hem i turkiet. Allting på bruten engelska. I kiss you!!! blev hans varumärke.

Många kallar honom den första internetkändisen då hans hemsida skickades runt bland internetanvändarna i slutet på 90-talet. Trots att han inte hade gjort mer än en tafflig hemsida som mest liknande en kontaktannons så visste populariteten inga gränser och han flögs till USA för att medverka i olika events och reklamsammanhang och år 2000 besökte han Sverige. Han chattade på Aftonbladet, skrev autografer och spelade rundpingisturné på Sturecompagniet.

Som internet-ikon ville han dock inte framställas. Jag fick nämligen nöjet att träffa honom på hans Sverigebesök år 2000 då jag intervjuade honom för Expressens IT-bilaga. Han framstod som ganska flamsig, knappt koll på vad internet och hemsidor var och hävdade istället att hans gärningar skulle leda till fred på jorden.

Självklart kröntes reportaget med en ”I kiss you-bild”. Jag ryser fortfarande när jag minns hans lite läskiga, långa och fuktiga mustasch mot min kind.

Och det är inte så konstigt om man undrar om Sacha Baron Cohen smygkikat på turkiska Mahir Cagri när han skapade sin rollfigur Borat?  Likheterna är slående. Det tycker Mahir själv och anklagar Cohen för stöld i en artikel i Aftonbladet från 2006.

Här hittar ni Mahirs hemsida som den såg ut då och här hans nya hemsida.

Det som är intressant att veta rörande Google är att det första arbetsnamnet var ”Backrub” när Larry Page och Sergey Brin studerade på Stanford, ett namn som sedan byttes ut till Google.

Läs hela artikeln här.

Andra intressanta bloggar om: google, nostalgi, skärmdumpar

Detta var långt före ordet blogg var ett ord på var mans läppar och långt ifrån fenomenet var så hypat som det är idag.

Namnet Reload kom ifrån knappen Reload page i Netscape. Det blev vanligt bland hemsidesmakare att ha en dedikerad sida där man skrev in vilka ändringar man gjort sen sist. Kunde vara en rad om att man uppdaterat sin CV-sida, eller att man lagt till några foton i ett manuellt fotoalbum.

Eftersom det här med personliga hemsidor var ganska nytt så exprimenterade många och uppdaterade ofta så det var ett sätt för besökarna att alltid kunna kolla det senaste.

Någon, det sägs att det var Justin Hall, började lägga till annan, privat information till de här uppdateringarna. Kanske vad han ätit till lunch eller hur han mådde och så småningom blev det mer likt en dagbok i digitalt form.

Nanok Bie samlade de svenska relodarna på en sida som hette Reload.org. Sidan bestod av en smal frame till vänster där alla som fick vara med (och antalet var begränsat, tror det var tjugo stycken) låg på rad under varandra och i högerframen öppnades respektive dagbokssida så man effektivt kunde klicka och läsa vidare på allas olika reload-sidor.

Några som var med redan då var Roger Åberg, Steffanie Müller, Gunnar R Johansson och undertecknad.

.

Här är några som var aktuella runt sekelskiftet:

De första observationerna dök upp redan 1998, men det var först i början av 2000-talet som det tog ordentlig fart. Till en början avfärdade jag nog det som ytterligare en manifestation av dåtidens yngre nätgeneration, som hängde på IRC (dåtidens Twitter) och svängde sig med utryck som n00b, 133+, Pwnd! och ROTFL. Men det visade sig snart vara betydligt store än så. Likt den där mystiska sifferkombinationen i Lost, återkom meningen gång på gång, i allt fler sammanhang – och det stod klart att 2000-talets Internetplåga var född:

All Your Base Are Belong To Us.

Upphovet till den förvirrade frasen står att finna i en usel översättning av japanska arkadspelet Zero Wing från det tidiga 90-talet. Det var när satirsajten Something Awful – en samlingsplats för det absolut sämsta på Internet –  fick upp ögonen för spelet som stenen sattes i rullning. Sedan gick det snabbt – AYBABTU växte till en veritabel nät-tsunami.

Så stort genomslag hade All Your Base att frasen fick spridning även i verkliga livet. Vägskyltar och reklamaffischer begåvades plötsligt med ett obegripligt budskap. Gigantiska meddelanden skrevs ute i ökensanden. Valaffischer fick helt nya budskap och t-shirts med George W Bush blev plötsligt storsäljare. Och på dansgolven blev All Your Base till refränger i tunga technoremixer.

Peak AYBABTU inträffade någon gång 2001, men fortfarande dyker det upp referenser i populärkulturen emellanåt:

• I juni 2006, under en serveruppgradering hos YouTube, tog sajten ned och meddelandet ALL YOUR VIDEO ARE BELONG TO US visades för besökarna.
• I Guitar Hero 5 (Xbox 360/PS3) finns det en “achievment” som ”All Four Bass Are Belong To Us”.
• I säsong 4 av Futurama, dyker det upp en utomjording från planeten Nintendu 64 och mumlar ”All your base are belong to us”.
• I Warcraft 3 fungerar ALLYOURBASEAREBELONGTOUS som cheat code.
• Call of Duty: Modern Warfare 2 kan man tilldelas en titel som innehåller orden ”all your base”.

Och har man sett – en nyhetsartikel från tidigare i år med rubriken All yor bases belong to US.

Vissa Internetfenomen har förmåga att verkligen bita sig fast. Eller, annorlunda uttryckt:

You have no chance to survive make your time.

Intressant?